Author Archives: Katja

På tal om grafitti. I La Paz träffade jag en ung dansk man som hyrt en lägenhet på Calle Ecuador och ägnade dagarna åt att måla grafitti på stadens förfallande väggar. Han hette Malik. Han hade en underbar brytning på sin engelska, och när han försökte prata svenska fick han en så rolig min, hanContinue reading “det var en gång”

Det är lördag. Det har varit en bra dag. Jag har ridit, Westlife är en häst som bara växer för mig ju bättre jag lär känna henne. Hon är inte enkel. Det går sällan riktigt bra. Men det är något med henne som gör att det känns värt det. Hon behöver bara lite tålamod ochContinue reading “aldrig enkelt”

Häromveckan vandrade jag runt i stan, själv, en lördagkväll. Jag hade kompaktkameran med mig. Vi har försökt länge nu. I Bolivia gick det väl an, där kände jag mig inte riktigt trygg med systemkameran mitt bland alla människor, där gick kompaktkameran lätt ner i fickan. Men sen jag kom hem – fotografierna blir så platta!Continue reading “kompaktkameran + jag = absolut inte sant”

Ett annat sätt att hävda sin rätt till rummet är att måla på väggar. Grafitti, klotter. Grafittikonstnärer och klottrare tar sig rätten att använda staden som duk och förvandlar på så sätt privat ägda, ofta kommersiella utrymmen till något uppseendeväckande och allmänt. De omvandlar stadens utseende, och på så sätt påverkar de även andra somContinue reading “rummet II: konsten på betongen”

SMS-inkorgen blev full idag. Jag gick igenom, rensade, slängde, slogs av hur meddelandena ändrat karaktär, speciellt den ihärdiga sms-korrespondens jag haft med Elin sen någon gång i mitten av höstterminen. Ett smakprov från i december: Elin: Robert Pattinson är fulsnygg. Men mest är det hans farlighet som attraherar tror jag. En dödligt farlig man 😉Continue reading “… och för varje dag försvinner vi allt mer”

Rummen. I lördags var jag på konsert. I Markuskyrkan, för en gångs skull var jag där utan att själv vara med i kören. Det var kyrkans andra kör, damkören, som hade konsert. Och jag slogs av vilket enormt rum denna kyrka är. Ett enormt utrymme luft instängt i väggar och tak av tegel. Och medanContinue reading “rummet I: bilarna”

Klockan är över två. På natten. Det är måndag. Jag borde sova. Men i lördags var den en klok människa som sa till mig att om man får en idé, bör man genomföra den eller åtminstone nedteckna den inom tre minuter, annars blir den inte förverkligad. Och jag har väntat så länge på att ordenContinue reading “skydd”

Att lära känna en människa är som att lägga pussel. Man börjar med de lätta bitarna, de färgglada, huset mitt i blomsterhavet, det allra mest karaktäristiska. Det som fick en att fastna. I början går det ofta ganska fort. Av bara farten kan man få med en halv bit himmel, några rabatter och lite grusväg.Continue reading “pussel”

Mitt liv känns, för tillfället, som en transportsträcka. Jag sitter på universietet, det är lugnt och tyst när alla studenter har gått hem. Stilla. Jag har tid att ta kol på. Det är därför jag sitter här. Med lite garn och en virknål. Och jag förvånas över hur ovant det känns, det här att sittaContinue reading “transportsträckor – anteckningar från Geohuset”

Om någon kunde vara snäll och förklara för mig varför jag skapar problem åt mig själv jämt och ständigt, helt utan grund eller underbyggnad, så skulle jag vara otroligt tacksam. Och, eftersom vissa blev nyfikna, så är det preliminära namnet på min B-uppsats: Skarpnäck 1983-2010 Vad hände sen? (Jag är väl medveten om att självaContinue reading “:*”