Mitt liv känns, för tillfället, som en transportsträcka. Jag sitter på universietet, det är lugnt och tyst när alla studenter har gått hem. Stilla.
Jag har tid att ta kol på. Det är därför jag sitter här. Med lite garn och en virknål. Och jag förvånas över hur ovant det känns, det här att sitta i ett tyst rum och ha tid att ta kol på. Jag har haft så mycket som snurrat runt i huvudet, jag tror inte att jag har andats ordentligt på flera veckor.
Jag måste komma ikapp mig själv igen. Stå still. Ta kol på lite tid.
Katja Malmborg 