Nu har jag slängt mina gula gummistövlar i återvinningsstationens container för ej brännbart avfall. De har varit med på många underbara äventyr, och alltid lyckats få mig på gott humör när jag burit dem. De har figurerat i fotoberättelser och noveller. Men som de billiga stövlar de är, har gummit torkat till sprickor och läckteContinue reading “gula gummistövlar, farväl”
Author Archives: Katja
ut ur tunneln
Nu har jag skrivit klart min B-uppsats. Visst, den ska korrekturläsas, kartor, figurer och fotografier ska sättas in på bra ställen och innehålls- och källförteckning måste skrivas, men det har jag tid till på onsdag morgon att göra. Sen kanske kvalitén på uppsatsen kan vara lite bristande, jag vet inte, det är omöjligt för migContinue reading “ut ur tunneln”
en era får sitt slut
Igår läste jag ut Stad i världen, sista boken i Per Anders Fogelströms serie Stad, en fem böcker lång berättelse om Stockholm från 1860 till 1968. Det känns inte tungt, inte som efter att ha läst ut Harry Potter eller någon annan såndär uppslukande evighetslång serie där jag hinner tappa bort mig själv helt ochContinue reading “en era får sitt slut”
renoveringsprojektet i mitt rum fortsätter
Vad ska jag göra med alla mina Backstreet Boys-skivor?
“… pääskysestä ei päivääkään”
Idag flög en svala över min gård.
cykelframkallat drama
Idag red jag Ludde i skogen. Det hade åskat och han var redan lite på spänn, så när en terrängcykel med tillhörande cyklist kom farande ut ur skogen, tvärvände han och började springa åt motsatt håll. Jag åkte av. Landade på fötterna. Lyckades ha tillräcklig sinnesnärvaro att hålla kvar i tyglarna. Men sen var detContinue reading “cykelframkallat drama”
explosioner
Och plötsligt blommar häggen på universitetet. Gräsmattorna är uppspräckta av klungor med maskrosor. Det är varmt och jag går runt i sommarklänningar. Och i slänten ner mot tunnelbanespåren vid Björkhagens perrong har liljekonvaljen precis slagit ut. Det är som att sommaren exploderat över oss. Och jag försöker falla med in i ruset.
sätt att känna före
Vi har ett hus i södra Finland. Det är huset som min mamma och alla mina mostrar och morbröder växte upp i och min mormor bodde där ända tills hon dog 2007. Det mest logiska efter det skulle kanske ha varit att sälja huset, det var ju ingen av dem som blev kvar som villeContinue reading “sätt att känna före”
like my daughter says
Min mamma skriker när hon pratar i telefon. Hon jobbar hemifrån idag och jag får svårt att koncentrera mig, hon pratar om maktanalyser och genus i telefon och det är intressanta saker hon håller på med, jag kommer på mig själv med att sitta och lyssna istället för att skriva själv. Och så säger hon,Continue reading “like my daughter says”
på väg mot en B-uppsats
Ibland är det bara svårt att andas. Det kan vara pressen. Ibland tänker jag så mycket att jag får ont i huvudet. Och ju mörkare det blir utanför fönstret, desto mindre strukturerat uppför sig tankarna.