höstläsning XI.II: 1001 böcker du måste läsa innan du dör

Nu är det november, men jag har så svårt att hinna skriva något annat än plugg, så nu blir det såhär. Kön med lästa böcker som ska skrivas om är lång. Men någon gång ska jag väl få tid…

Sommarens sista projekt var tegelstenen 1001 böcker du måste läsa innan du dör. Den ingår i en serie av andra 1001-böcker där någon eller några givit sig själva auktoriteten att göra en lista över de 1001 böcker/filmer/skivor som en ambitiös kulturkonsument bör ta sig igenom under en livstid. Lite som en bok full av tips. I den svenska versionen av 1001 böcker är det litteraturvetaren Göran Hägg som ensam står för urvalet.

Det är en sådär sjuk grej som jag kan få för mig. Här är en bok på ungefär tusen sidor – hej, tänk om jag skulle ta och läsa hela boken, betygsätta alla de omskrivna böckerna i den efter intressegrad och föra in i ett exceldokument, bara för att kunna hålla koll på min allmänbildningsgrad och pricka av böckerna varefter jag läst dem? Ja, jag gör det! Jag är nog lite mer än lovligt galen. Men det får jag nog åtminstone ge mig själv: Jag genomför. Jag läste hela boken. Trots att Göran Hägg började gå mig på nerverna redan efter ett par hundra sidor med sin självgodhet och cyniska humor. Inte för att jag vet ifall jag minns ens hälften av de författarnamn och titlar som jag har läst små sammanfattande texter om, men någonstans där bak i hjärnan ska de väl ligga och nu har jag åtminstone en lista över de böcker som jag någon gång bör läsa för att kunna kalla mig beläst. Typ. Lite cred ska jag väl få för det, åtminstone.

Kanske är det en bok som gör sig bäst som ett sorts uppslagsverk, där man kan läsa om ett par böcker här och där, lite beroende på vilken tidsperiod man är intresserad av. Men den går att läsa från pärm till pärm. Det är jag ett levande bevis för (även om jag blev lite konstig framemot slutet…).

Men, den har ett par uppenbara brister. Det kan ha med smak att göra, men mig stör den tunga övervikten av västeuropeiska och amerikanska män i urvalet. Det finns något självgott över Göran Hägg, han tillhör en specifik grupp (vita, äldre, västerländska akademikermän) och han förstärker min fördom om att de som redan tillhör denna priviligerade grupp tenderar att peppa varandra och stänga andra ute. Så jag har ett par författare och titlar som saknas, som gärna skulle kunna ersätta de flesta av Häggs deckare:

• The God of Small Things av Arundhati Roy – En alldeles fantastisk (men otroligt sorglig) bok, både språkligt och handlingen. Författaren är en indisk kvinna med erfarenheter från vitt skilda delar av det indiska samhället. En bok som alla borde läsa, tycker jag.
• Irène Némirovsky – En imponerande rysk/fransk författare, vars noveller och romaner ofta handlar om komplicerade familjerelationer och moraliska dilemman. Jag har aldrig läst någon som på ett så sympatiskt sätt kan gestalta så osympatiska karaktärer.
• Haruki Murakami – En japansk författare som är omöjlig att riktigt sätta fingret på – hans böcker rör sig mellan surrealism och hjärtskärande verklighet, och förmedlar stor livsinsikt.

Det finns såklart fler, men dessa är bara exempel. Kanske borde jag göra en egen lista över Böcker Alla Borde Läsa. Skulle någon vara intresserad av att se den, tro?