Fredrik Lindströms Världens dåligaste språk har stått i min bokhylla i flera år. Jag fick den i julklapp någon gång, men det har bara inte blivit av att jag läst den. Förrän nu.
Och jag förstår egentligen inte varför det har tagit så lång tid för mig att komma till skott. Jag menar, jag är ju uppvuxen med Fredrik Lindströms språkfilosofi. Hans tv-serie Värsta språket gick när jag var mitt i de mycket lättpåverkade tonåren och även alla de där skrivarkurser som jag gått följer en liknande pragmatisk, fri och mycket formbar inställning till svenska språket. Det här med att hitta på nya ord är inget nytt för mig, till exempel.
Så, självklart, stormtrivs jag med Världens dåligaste språk. Språknörden i mig kan inte få nog. Den är både rolig och intressant och smart och det är nästan så att jag känner att jag valt fel bana i livet. Kanske skulle jag byta inriktning från geografi till språkhistoria? För fortfarande, trots kurser i kartritning, finns det för mig inget så effektivt verktyg som svenska språket.
Katja Malmborg 
Frågan är om du inte har en poäng där, å andra sidan kan du ju köra ytterligare ett varv genom plugget om du känner för det.
Ingenting är slutgiltigt.
… glömde:
http://trinixy.ru/michael_kenna.html
vilka fantastiska fotografier!
… jo.
Dom här var rätt kul också:
http://www.mymodernmet.com/profiles/blogs/the-girl-who-loves-to-levitate