det här med kvalitet

På tal om kvalitet. I Zen and the Art of Motorcycle Maintenance diskuteras detta begrepp både länge och utförligt, mer än 400 sidor tar det för Pirsig att reda ut det helt.

En av de ståndpunkter som Pirsig för fram är att många saker som produceras i dagens moderna samhälle saknar just kvalitet. Som mycket av den teknologi som driver vårt samhälle, till exempel. Kvalitet, menar Pirsig, är något som åstadkoms när tillverkaren ger sig in i tillverkningsprocessen helhjärtat. Tillverkningen ska bli ett mål i sig. Om jag får lägga ner min egen tolkning och mina egna ordval i resonemanget, så ska tillverkaren utplåna avståndet mellan sig själv och det den gör, så att själva tillverkningen blir en del av henne själv. Det är som att allt som tillverkas ska besjälas av en del av tillverkaren. Det, menar Pirsig, är vad som saknas i stor utsträckning i vårt samhälle idag. Och det skapar en sorts meningslöshetskänsla hos människor.

Jag tror att jag är en sån. En sån som lägger ner hela mig i det jag gör. På gränsen till galenskap och självutplåning. Jag ser ingen mening i att göra saker om jag inte, av en eller annan anledning, inte kan göra mitt bästa. Och det har lett till att mitt liv blivit lite krångligt i vissa perioder. Jag har pratat om det här med Elin. Vi har lite liknande erfarenheter från tonåren. Hon var fotbollstjej som skadade knäet och var tvungen att sluta spela, jag var hästtjej som fick nog av att bli utnyttjad av ridskoleägaren och till slut sa ifrån. Det ledde till att de sa upp hyrkontraktet till mitt livs första, och hittills fortfarande största, kärlek; blandrasponnyn Ofelia. Jag kunde bara inte vara kvar på en ridskola där jag behandlades så. Elin blev i ett snedsteg av med sin identitet som fotbollstjej. Jag blev under en tvåveckorsperiod av med min identitet som hästtjej. När vi inte längre kunde göra det som vi identifierat oss med under hela vår uppväxt, visste vi inte längre vilka vi var. På varsin sida Stockholm fick vi ta oss igenom våra livs första stora kriser.

Och det ser jag som en komplikation av att lägga ner så mycket av sig själv och sin identitet i det man gör. Om man plötsligt inte kan göra det som man älskar, blir man av med sig själv för en tid. Det är en erfarenhet som jag inte önskar någon.

Men. Det finns mer. För jag har aldrig upplevt någon tillfredsställelse som är större den som uppstår när jag lagt ner min själ i något, och mina ansträngningar ger utdelning i något bra. Att verkligen åstadkomma något. När det känns i hela kroppen att det här har jag gjort och det kan jag vara stolt över. Då har man åstadkommit kvalitet. Det skapar övertygelse och självaktning. Mening. Någonting att sträva efter.

Livet kan vara tufft och ofta känns allting bara hopplöst, men oavsett hur mörkt allting känns sådär i allmänhet, så kan jag alltid börja göra något av alla de där sysselsättningar som jag hängt upp min identitet på, sticka, skriva, sjunga, baka, och allt jobbigt är glömt för ett ögonblick. För det mesta kommer bekymren tillbaka sen när jag är klar, jag försöker inte påstå att lite stickning kan lösa alla problem. Men för den korta stunden som jag tillåter mig själv uppslukas av det jag sysslar med är som semester och de där korta ledigheterna tror jag är nödvändiga för orka ibland. Åtminstone för mig.

Så ja. Jag är beredd att hålla med Pirsig när det kommer till nyttan av att sträva efter kvalitet. Zen and the Art of Motorcycle Maintenance innehåller så många visdomar.