klimathotet

Kanske borde jag hålla mig lite mer uppdaterad. För mer än en vecka sen havererade klimatmötet i Köpenhamn och det var väl inte så oväntat. Jag blev åtminstone inte förvånad. Och nu har vi flera decimeter snö i Stockholm, så kanske känns hela klimatgrejen inte speciellt brådskande.

Jag pluggar geografi. Jag vet inte om det finns något ämne som så bra som geografi kan ge en förståelse för klimatförändringarnas omfång och konsekvenser. Jag har läst om paleoklimatologi, Milankovic-cykler och globaliseringen. Jag förstår nu att kritikerna, som menar att uppvärmningen nödvändigtvis inte bara behöver bero på människan, inte är helt ute och cyklar. Det finns andra saker som kan orsaka förändringar i klimatet.

Men är inte det fel fråga? Om människan bär hela ansvaret för uppvärmningen eller inte är inte intressant. Faktum kvarstår: Människan orsakar enorma utsläpp av koldioxid och metangas. Koldioxid och metangas är två viktiga växthusgaser. Människan är åtminstone delvis orsaken bakom klimatförändringarna. Dessutom är det inte hållbart, detta sätt som vi förbrukra vår jord på. Som om tillgångarna var ändlösa.

Så, istället för att försöka finna en syndabock, borde vi ställa oss frågan: Hur mycket kommer vi människor att klara av? Jorden klarar sig alltid, på något sätt, idén om naturen som något orört och ömtåligt är en mänsklig fantasi och inte grundat i verkligheten. Det är de nuvarande ekosystemen, biomen, som vi bör oroa oss över. Dessa ekosystem, som människan i högsta grad är delaktig i. Om klimatet blir varmare, och stora förändringar i ekosystemen sker, kommer människan inte att kunna leva under samma förutsättningar som vi har haft hittills. Kanske kommer vi inte kunna leva alls.

Det är det vi måste fråga oss. Hur stora förändringar kommer människan som art att kunna överleva? Som det ser ut idag – mycket små. Kanske kan det ge en annan motivation till att göra något.