naturen som social konstruktion

Jag har precis läst klart ett kapitel i min kursbok An Introduction to Human Geography som heter Social constructions of nature, skrivet av James Evans. (Ja, jag vet att det är sent, vi har alldeles sjukt mycket att läsa och jag ligger efter – nästan så att jag får ont i magen!) Och det var så fantastiskt. Helst skulle jag vilja citera hela kapitlet från början till slut. Men det går ju inte. Så jag får försöka mig på en liten sammanfattning.

Kapitlet handlar alltså om, som titeln antyder, koncept som naturen och vildmarken och jorden som sociala konstruktioner. Vår bild av naturen har varit väldigt olika genom århundradena. Innan industrialiseringen sågs mer vilda delar av naturen som onda och av djävulen, och det ansågs vara en moraliskt god handling, ja, guds uppgift åt människan att tämja denna vildhet. (Ett underbart citat från boken: So if you are one of those people who hate the outdoors and hiking up mountains, simply tell people you have an early Georgian attitude to nature.) Medan man efter industrialiseringen gjorde en helomvändning och ansåg att den orörda, jungfruliga naturen var ren och dygdig, vacker, ett ideal, medan den smutsiga staden var dekadent och ful. Den här romantiseringen av naturen (med rötter i romantiken) har hållit i sig än i våra dagar och kanske speciellt här uppe i Skandinavien har Naturen fått en nästintill helig roll i kulturen.

På detta sätt har vi applicerat värden på naturen som i grund och botten är sociala konstruktioner, samtidigt som vår bild av naturen påverkat vår uppfattning om oss själva och vår roll i världen. Idéen om naturen som något beständigt som människan med sin girighet kommit och förstört har ingen som helst grund i verkligheten. Det finns inga bevis för att något urtillstånd någonsin skulle ha funnits – tvärtom har naturen förmodligen alltid befunnit sig i en förändring, och människan kan anses vara en del av denna process.

På liknande sätt har vi använt oss av djuren för att definiera Människans Natur. Ett annat citat: As James Weinrich says, ‘When animals do something that we like, we say it is natural. When they do something that we don’t like, we call it animalistic’. Genom att ge människan vissa beteenden som är naturliga och andra som är onaturliga, har olika krafter i samhället kunnat styra människor och deras åsikter och uppfattning om sig själva i den önskade riktningen. Samtidigt har dessa uppfattningar och önskemål i stor utsträckning påverkat vilken forskning som fått bidrag och vilka tolkningar som gjorts utifrån forskningens resultat.

Och så, till sist, diskuteras vår nuvarande situation med klimatkris och allt vad det är. Där står: Our original fear of nature’s capricious power to destroy drove us to strive to control and dominate our surroundings, but our technological mastery has now made us the potential authors of our own destruction. Den meningen talar för sig själv. Kapitlet avslutas med meningen: Be critical of how nature is used; the power to refute dominant presentations of the world and our place in it is the power to create a different world.

[Paus för eftertanke…]

Geografi är verkligen min grej!