Det nya biblioteket Plattan i Kulturhuset har blivit mycket mindre, men mycket hippare. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om det, att biblioteken går och blir hippa på bekostnad av ämnesmässig bredd. Sturebiblioteket är ett annat exempel. Det är ett sätt att få fler att gå till biblioteket. Det är nog bra, i slutändan. Bara jag får ha kvar mitt Stadsbibliotek och Medborgarplatsen.
Men, hur som helst, i Bibliotek Plattan har de lite speciella klassificeringar av böckerna. Där är det inte Skönlitteratur, Geografi och Biografier som gäller. Nej, där har de Livsöden och Att skriva. I hyllan Världen hittade jag Färden genom mangroven av Maryse Condé, en författare från Guadeloupe.
Det är en fascinerande kollektivberättelse, där en mans livsöde och död blir berättat genom historierna av nitton bybor som lärt känna honom på olika sätt. Det handlar om Francis Sancher, men det är också berättelsen om de nitton byborna, en ö, längtan, frihet, drömmar, förbannelser och rädslan för det okända.
Det är en roman att läsa långsamt, att låta smaken av varje kapitel sakta smälta på tungan. Det är en bok för eftertanke och tid, för den säger inte rakt ut vad den vill. Till en början kan det kännas som att den bara är bybornas skrik och gnäll, deras försök att överrösta varandra med sina berättelser om lidanden, krämpor, sår och brustna hjärtan. Men bakom finns.
Det är en bok som inte blir riktigt bra förrän i näst sista kapitlet. Då kunde jag höra förbi bruset. Och vad jag hörde.
Katja Malmborg 