Jag har i drygt ett år tänkt att jag ska jobba med resurshantering och konflikter kring vatten. Det har varit min plan. Men sen började jag läsa en kurs i hydrologi och hydrogeologi (i princip vetenskaperna om vatten och grundvatten) och insåg att hydrolog, det kommer jag aldrig att kunna bli. Det är helt fel kombinationer av alldeles för många saker för att jag ska kunna tända på det.
Så gick jag på en föreläsning om vetenskapskommunikation – och då slog det mig: jag ska bli vetenskapsjournalist!
(Nu borde det nog mest ses som ett infall, det här med vetenskapsjournalistiken – jag har ju ändå sagt i ungefär femton år att jag ABSOLUT INTE ska bli journalist, pappa är ju det – men jag är ganska pepp på det faktiskt, och det är väl skönt att veta i alla fall. Att jag inte är för gammal för att ändra både åsikt och riktning i livet. Åtminstone inte än.)