Det är svårt att få orden att samla sig till meningar när tiden rinner som sand genom fingrarna. Inte som att jag skulle ha så fruktansvärt mycket att göra – jag hinner ändå inte göra allting. Men idag skiner solen och min persienn har gått sönder, där är en glipa för morgonsolen. Så jag vaknade en halvtimme tidigare än nödvändigt. Alltså skriver jag.
Det var länge sen jag läste Nobelpristagaren Grazia Deleddas debutroman Elias Portolu – en berättelse från Sardinien. Och egentligen är det inte så mycket att skriva om. Till en början är det en ganska harmlös historia om den unga mannen som förälskar sig i sin brors fästmö. Och miljöerna är vackra, jag riktigt känner solen och den torra vinden på de stora betesmarkerna på Sardinien. Men sen utvecklas det till ett sådant fruktansvärt katolsk-synd-bestraffning-dravel att det höll på att få mig att tappa lusten helt. Hon må ha varit Nobelpristagare, men fy vilken smörja hon debuterade med.
Men själva boken var fin. Det var därför jag valde just den bland de böcker som fanns av henne på Stadsbiblioteket. Grönt läderomslag, nästan luddigt papper, tryckt 1927. Det trycktes så mycket bättre förr.
Katja Malmborg 