För länge sen sen blev jag tipsad om en bok, i en kommentar till ett inlägg på bloggen. Zander och tiden – samtal med djur av Emelie Cajsdotter. Sen råkade jag hitta hennes andra bok, Alla kungens hästar, i januari 2010 på biblioteket i Skarpnäck och så läste jag den istället. Och den var så vacker, jag kunde inte låta bli att skriva av flera stycken ur den och lägga upp: 1 2 3.
Men boken om Zander låg kvar där på listan Att läsa. Som uppvärmning inför höstterminen, som ett sista försök att hålla kvar sommaren så länge som möjligt, gav jag mig då in i denna lilla söta bok, rikligt illustrerad av vackra fotografier på djur och full av små visheter.
Cajsdotter pratar med djur. Men även om man ibland (som jag) har lite svårt att ta de nedskrivna samtalen med hönor och katter ordagrant, så innehåller bokens olika kapitel tänkvärda saker om människor och mänskligheten i förhållande till sorg, kreativitet, vänskap och andra liknande ämnen som jag tror att många skulle må bra av att läsa. Det är en vacker bok, en bok som jag vill ha i min bokhylla och plocka fram ibland, läsa ett kapitel när behovet för lite perspektiv känns stort. Den gav mig ro. Känslan av att det finns mer än min hektiska vardag.
Och vissa saker kan jag bara inte låta bli att känna igen mig i. Som hennes samtal med hästar. De känns så logiska. Hästar är något jag kan, och dem har jag faktiskt inget problem med att känna igen i Cajsdotters ord. Deras verklighetsuppfattning är så annorlunda från vår, och ofta när jag är i stallet känner jag mig som i en annan värld. Där är det en helt annan logik som gäller. Jag har alltid känt att hästarna har mycket att lära, bara man är öppen. Det är inte alltid som jag själv har haft ron att stanna upp och lyssna.
Men det gör Emelie Cajsdotter. Som i:
En häst jag känner förklarade en gång att hästar är flyktdjur. Om man vill knäcka en häst så skall man stänga av alla flyktvägar, all frihet. Det mest effektiva om man vill bryta ner en människa, är kanske att begränsa hennes tankeförmåga.
Klokt och vackert. Läsvärt – om man kan tänka sig en värld bortom den som ligger på ytan, den som hörs och syns och läser morgontidningen och har filmkväll med chips på fredagskvällen.
Katja Malmborg 