Förra året var temat på bokmässan i Göteborg Afrika. Där intervjuades många afrikanska författare. Min lista över böcker och författare att läsa utökades med många nya namn. Däribland Calixthe Beyala, kvinnlig författare med ursprung i Kamerun men nu bosatt i Frankrike.
Så, under mina luncher i augusti satt jag på taket med utsikt över Slussen, Gamla stan och Skeppsholmen och läste Ännu talar träden, enligt baksidestexten den av Beyalas böcker som hon själv tycker är mest “afrikansk”. (Sen började terminen och publicerandet av detta inlägget blev ungefär en månad framskjuten…)
Och visst är den det. Som nästan alla andra böcker som jag läst med ursprung i den afrikanska kontinenten, hade den här stora inslag av naturmystik, andar och brutalt realistiska massakrar utförda av vita kolonisatörer. Men på något sätt drar Beyala alla dessa saker till sin spets – det finns inga gränser till hur långt andarna, sexualiteten, häxkonsterna, blodtörsten och hämdbegäret kan ta människor.
Det är en underlig bok. Till en början tyckte jag att den bara var irriterande, den saknade röd tråd och jag förstod inte riktigt syftet med den. Sen läste jag på nätet att Beyala uttalat sitt stöd för Gadaffi, och då höll jag på att tappa lusten helt. Men, jag kan ju inte sluta läsa en bok mitt i (en av mina dygder eller laster, lite beroende på hur man ser på det), så sakta men säkert tog jag mig igenom den. Och mot slutet började jag faktiskt inse att Beyala, trots hennes politiska sympatier, är en riktigt imponerande författare.
Det tar ett tag att vänja sig vid hennes sätt att skriva, men när jag väl kommit över den tröskeln kunde jag inte låta bli att fascineras av dessa historier som pendlar mellan magi och rå verklighet, gröna andar och franska soldater. Den är full av humor och ironi och bevis för livets absurditet. Människors kärlek, svartsjuka, avundsjuka, ilska, hämndlystnad och allt annat mellan himmel och jord.
Imponerande. En tydlig röd tråd saknas, men som en löst sammanknuten novellsamling är det ett fascinerande exemplar icke-västerländsk finkultur. En författare som jag ska läsa mer av vid tillfälle.
Katja Malmborg 