Pengar av Victoria Benedictsson är en bok om pengar. Den utspelar sig på den skånska landsbygden, förmodligen under 1800-talets andra hälft, och jag kan tänka mig att den är skriven, bland många andra saker, som en kritik mot den allt mer dominerande kapitalismen som spreds genom samhället.
Men ännu mer är det en kommentar av kvinnans situation i det samhället. Bokens huvudperson, Selma, har stora konstnärsdrömmar och vill flytta till Stockholm för att studera, men hennes stora förhoppningar om framtiden kvävs av människorna i hennes omgivning och hon känner sig tvingad att gifta sig med en förmögen, mycket äldre man. Inte gör det något om hon inte ens håller av honom det allra minsta, hans pengar kommer att göra hennes liv bekymmerslöst och fullt av andra sorters njutningar. Pengarna får stå före den personliga integriteten, identiteten och drömmen om självförverkligande, och Benedictsson visar genom Selmas utveckling i romanen vilket fängelse detta utgör för kvinnan – medan mannen, oavsett ekonomisk situation, alltid har ett val.
Jag tycker mycket om den här boken. Jag tycker att Selma är en härligt fräck och ärlig person, att den utveckling som omständigheterna får igång i henne är både trovärdig och högst upplyftande. Kanske är boken mest intressant som ett tidsdokument, över hur det var då – jag menar, ingen svensk sextonårig flicka skulle idag kunna bli övertalad att gifta sig med en mer än dubbelt så gammal man – men även själva texten tilltalar mig. Benedictsson har en förmåga att formulera dialog, att liksom föra handlingen framåt genom sina karaktärers egna ord, som i och för sig inte är helt ovanlig i böcker från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, men som sällan påträffas idag. Jag kan inte påstå att dialogen känns realistisk, men tycker inte heller att den behöver vara det. Den är vacker. Och den är kärnfull. Och hon kan verkligen sitt hantverk: att formulera sig på det svenska språket.
Det är en härlig liten roman, feministisk och fräsch, trots att den har 126 år på nacken. Jag förstår ärligt talat inte varför en bok som Röda rummet kan ha fått så otroligt stark klassikerstatus, medan Pengar knappt ens nämns utanför feministkretsar. Det är skamligt!
Katja Malmborg 