sommarläsning XI.XVI: Simone och jag

Jag har läst en hel del om Simone de Beauvoir. Jag har till och med stoltserat med att jag kände till henne långt innan jag visste vem Jean-Paul Sartre, hennes i många sammanhang mer kände livspartner, var. Men när det kommer till kritan har jag bara läst en hel roman av henne, Andras blod, allting annat har varit utdrag.

Men nu känner jag mig verkligen motiverad att sätta tänderna i hennes enorma filosofiska, banbrytande verk Det andra könet, en utredning om kvinnligheten. Den lär bland annat innehålla citatet:

Man föds inte till kvinna. Man blir en.

Jag känner mig också peppad på att läsa fler av hennes romaner, något som känns genomförbart i en mer överskådlig framtid (nu när studierna sätter igång snart och tiden för ströläsning kommer att bli knapp igen). Varav denna plötsliga entusiasm i Simone de Beauvoir? Jag har läst Simone och jag av Åsa Moberg.

Simone och jag är en bok om läsaren, författaren och kvinnan Åsas relation till filosofen, författaren och kvinnan Simone. På ett personligt sätt pusslas Beauvoirs liv ihop genom bitar ur hennes filosofiska, skönlitterära och självbiografiska verk, brev och dagboksanteckningar. Den bild som framstår är komplex och föreställer en kvinna som var mycket  och ofta på ett sätt som ingen offentlig kvinna vågat eller lyckats tidigare. Och hennes teorier och abstraktioner förhålls till Mobergs egna erfarenheter som ung journalist bland andra vågens feminister, hennes förhållande till sin familj, till sin livspartner, till sitt skrivande och till sin kvinnlighet. Den är en bok om den fascinerande människan Simone de Beauvoir, men lika mycket om Åsa Moberg.

Och om mig. För jag känner igen mig. Något otroligt. Behovet av att skriva. Osäkerheten i om det är något värt, att behöva bli bekräftad, att inte lita på det egna ordet. Och så mycket mer. Nej, jag ska börja läsa Simone de Beauvoir.

Simone och jag är en bra introduktion, ett första smakprov. Filosofiska texter, särskilt urkunder, kan vara minst sagt svårforcerade och att börja sina Beauvoirstudier med att läsa Beauvoir kan nog vara lite tungt om man inte är van. Tänker jag mig. Simone och jag är hursomhelst en lättläst (men inte simplifierad) och intressant första bekantskap med den inte allt igenom sympatiska, men likväl otroligt fascinerande värld som är Simone de Beauvoir.