Förra helgen var jag på Fotografiska med Jenny. Det var väl inget där som var sådär extremt intressant, men det allmänna intrycket var ändå – – upplyftande. Jag kände mig inspirerad. Det kliade i fingrarna. Jag ville hem och bygga upp en studio i vardagsrummet. Det är något med fotografimediet, speciellt på utställningar där stora format är möjliga. Jag undrar hur mina fotografier skulle te sig i formatet 3 x 2 meter. Ifall de skulle ge ett ens nära på lika överväldigande intryck som Andrew Wilsons eller Sarah Moons fotografier.
Det fanns ju en gång när jag tänkte att jag skulle bli fotograf. Det var en ganska kort period då jag tänkte att det kunde bli min huvudsakliga karriär, men jag har aldrig riktigt släppt det helt. Fotograferandet. Som koncept. Uttrycksform. Men på sista tiden har det inte blivit så mycket faktiskt fotograferande. Det är svårt att få tid. Det är som med skrivandet. Det krävs tid för att det ska vara roligt. Jag har svårt för att göra saker på halvfart.
Men var ska det få plats? Dessa intressen. Utan tid rinner inspirationen ut i sanden och då känns det nästan värre att den fanns där utan att bli utnyttjad, än om den aldrig hade dykt upp över huvud taget. Jag vet inte vad jag ska göra.
Det lilla jag lyckats fånga hittills i vår. Bark i Nackareservatet. Stympade träd i Gävle.
Katja Malmborg 