Nu är den allra sista versionen av min och Elins C-uppsats Tillgängligheten av vatten i Kuisebmond inlämnad. [Utrymme för ett djupt andetag.] Jag är rätt imponerad av oss. Att vi över huvud taget klarade av att färdigställa den, att det är en 40 sidor lång uppsats med början, mitten och slut inklusive tre kartor. Det är kanske det mest ansträngande, enskilda arbetet jag någonsin genomfört (med reservation för att romanmanuset jag skrev 2007-08 kommer att återta förstaplatsen efter att lite tid gett mig mer perspektiv på min arbetsansträngning). Nu vet jag. Jag kan kan skriva en uppsats på 15 högskolepoäng. Kandidatuppsatsen om en sisådär två år kommer att känns som rena barnleken – jag kommer ju ha gjort det förr.
Och efter mina sammanlagda två år på universitetet, är ju en av mina fasta övertygelser att akademien och “resten av världen” har alldeles för lite med varandra att göra. Med det menar jag att forskare i alldeles för liten utsträckning gör sina resultat tillgängliga för människor utanför deras egna specifika forskningsområden. Detta gör att en massa smart, ytterst samhällsnyttig kunskap låses in i vetenskapliga tidsskrifter och universitetetbibliotek, medan politiker som sällan har den önskvärda kompetensen tar beslut och människor i allmänhet inte tänker mycket längre än sina egna näsor. Och så går det med vårt samhälle som det gör också (inte rakt igenom bättre, enligt min mening, även om det självklart finns många ljuspunkter). Märk väl, detta är ett trebent problem. Jag skyller inte allting på den instängda forskningen. Jag tror bara att om akademien kunde sluta vara så snobbig och även ge lite cred till populärvetenskapen, som ett sätt att nå ut till dem som verkligen skulle ha nytta av forskningen, då skulle ganska många bra saker kunna hända. I min ringa, änsålänge förhållandevis oerfarna mening.
Dit jag ville komma med det här resonemanget, var att om jag ska leva som jag lär, måste jag alltså presentera även mina egna små forskningsreslutat så att även andra än min handledare, examinator, opponent och pappa (som korrekturläste uppsatsen innan vi lämnade in) får veta vad vi kommit fram till. Så, nedan följer alltså en koncentrerad version av främst diskussionsdelen i min och Elins uppsats.
Vår uppsats handlade alltså om tillgängligheten av vatten i Kuisebmond, och den teoretiska utgångspunkten vi hade var Actor-network Theory. Redan här finns det en rad saker som måste förklaras.
Tillgänglighet är nämligen inte ett helt självklart ord. I vår uppsats har vi valt att definiera det som i vilken mån varje enskild person har tillgång till vatten – vilket alltså inte enbart påverkas av ifall det rent fysiskt finns vatten i regionen, utan även är beroende av priset på vatten, omfattningen av vatteninfrastrukturen, konkurrensen samt andra sociala, ekonomiska och kulturella faktorer.
Kuisebmond, platsen för vår studie, är den ekonomiskt svagaste stadsdelen i Walvis Bay, Namibias tredje största stad med landets största hamn och omfattande industriell verksamhet. Kuisebmond byggdes under 1950-talet för den svarta delen av befolkningen. Namibia tillhörde nämligen Sydafrika där det under denna tid rådde en stenhård apartheidlagstiftning som skilde på svarta, vita och färgade. Även om Namibia avskaffade apartheidlagarna så fort de blev självständiga 1990, finns fortfarande många spår av den här tiden kvar, till exempel var människor väljer att bosätta sig. Kuisebmonds befolkning är fortfarande mestadels svarta, arbetslösheten är hög, utbildningsnivån låg, bostadssituationen mycket tät och ofta komplicerad. Vi valde att göra vår undersökning i just den här stadsdelen, med bakgrunden i att Namibia efter självständigheten privatiserade sitt vatten, och tidigare forskning kring privatisering av offentlig sektor, särskilt i den globala södern, har visat en tendens av att fattigare människor får sämre tillgång till den service som privatiserats. Vi ville helt enkelt undersöka ifall det var så att invånarna i Kuisebmond hade begränsad tillgång till vatten.
Actor-network Theory (ANT) är en komplex, ofta förvirrande och förhållandevis ny vetenskapsteori/-filosofi som började användas inom sociologin under 1980-talet, men som sen spritt sig till andra samhällsvetenskaper och, enligt mig och Elin i alla fall, passar sig särskilt bra som angreppssätt inom geografin. Det är alldeles för omständligt och helt onödigt att gå in på vad ANT är egentligen, delvis för att jag kanske inte själv helt förstått det än, men grundprincipen, och det som har haft störts betydelse för vår uppsats, är att forskning ur ett ANT-perspektiv intresserar sig för de aktörer som samlas kring ett visst fenomen, hur dessa aktörer skapar nätverk och hur relationerna, maktförhållandena och strukturen i dessa nätverk ser ut och utvecklas. Och, centralt för ANT, är att aktörer inte bara kan vara människor, utan det kan även vara naturförutsättningar, teknik eller sociala normer och diskurser. ANT söker alltså ge en mer mångfacetterad förklaringsmodell och inte centrera den kring ett begränsat antal handlande människor.
Ja, så mycket om bakgrunden. Det vi, genom intervjuer med både invånare i Kuisebmond och nyckelpersoner inom kommunen, företaget som distribuerar vattnet samt en forskare, kom fram till var att i princip alla i Kuisebmond har tillgång till vatten. I dagsläget är just vattentillgängligheten i Kuisebmond inte något problem, mer än att många av invånarna ansåg att vattnet var dyrt. Trots att Walvis Bay ligger i en öken, har de förhållandevis god tillgång till sötvatten genom den akvifär som ligger strax söder om staden. (En akvifär är, enkelt förklarat, en stor ansamling grundvatten som går att utvinna.) Däremot kunde vi identifiera ett par faktorer som i framtiden skulle kunna få en större påverkan på vattensituationen, och alltså göra att tillgängligheten påverkas.
En av dessa faktorer var bostadssituationen. I Namibia får man nämligen inte äga en tomt som är mindre än 300 kvadratmeter. För oss kanske detta inte låter som så stort, men i Namibia är det för ganska många människor en oöverkomlig investering. Alla har helt enkelt inte råd att äga en egen tomt. I Walvis Bay, där inflyttningen är stor på grund av arbetsmöjligheterna som industrin ger, hyr många små plättar av dem som äger en tomt i Kuisebmond och bygger skjul av restmaterial på. Samtidigt är varje tomt bara ämnad för ett hushåll, och kommunen kan enligt lag bara bygga vattenrör och avlopp till varje tomt anpassat till ett hushåll. När det då kan bo upp till fem hushåll på en tomt, blir trycket på infrastrukturen mycket hög och detta skapar problem för alla inblandade.
I dagsläget utgör det här ändå bara en begränsande faktor, och även de som bor i skjul utan varken egen kran eller toalett har ändå tillgång till dessa genom sina hyresvärdar. Men om utvecklingen fortsätter så som trenden från de senaste åren indikerar, och befolkningen i Walvis Bay fortsätter att öka, kan detta visa sig att bli en ohanterbar situation. Med allt större befolkning, allt fler skjul och allt större tryck på infrastrukturen och annan social service, måste åtgärder vidtas för att vattentillgängligheten i Kuisebmond inte ska försämras.
En aspekt som får oss att ytterligare trycka på detta samband, är att regionen som Walvis Bay ligger i, Erongo, har gott om uran och utöver de två gruvor som är verksamma där idag, är det ytterligare tre som är under uppbyggnad. Ökad gruvverksamhet innebär fler arbetstillfällen – alltså förmodligen ökad inflyttning i regionen, bland annat till Walvis Bay. Men uranutvinning kräver även stora mängder vatten. Konkurrensen om de begränsade vattenresurser som finns skulle öka och risken är att akvifären söder som staden skulle bli överanvänd. Det finns planer på att bygga en avsaltningsanläggning som skulle förse urangruvorna med avsaltat havsvatten, men det är mycket om och men kring hela projektet och det är svårt att avgöra hur mycket som verkligen kommer att bli gjort.
Den ökade gruvverksamheten i regionen kommer alltså potentiellt att kunna påverka tillgängligheten på vatten negativt på två sätt: dels genom att bidra till en ökad inflyttning i regionen, och dels genom att öka konkurrensen om den begränsade mängden vatten som finns. Båda dessa handlar egentligen om samma sak: en ökad efterfråga på vatten. Och i en framtid med ökad efterfråga på vatten, är det mycket möjligt att tillgängligheten på vatten i just Kuisebmond är det som kommer att placeras längst ner på prioriteringslistan, tillsammans med de ekologiska konsekvenserna av överuttag ur en akvifär för vegetationen. Som forskaren vi intervjuade bekräftade, så fick vi intrycket av att mycket fokus läggs på just ekonomiskt tillväxt, både från den namibiska statens och Walvis Bays kommuns håll, medan sociala och ekologiska aspekter lyfts fram på pappret men i praktiken åsidosätts.
En nyckelfaktor i vår analys av vattentillgängligheten är slutligen utbildning. I vattentillgänglighetsnätverket är det den namibiska staten som har störst makt, eftersom det är den som stiftar lagarna och ger utvinningstillstånd till vattenutvinningsföretaget. Men en stat i ett demokratiskt land är inte en konstant enhet. Det är inte heller kommunen. I slutändan är det medborgarna som bestämmer vilken sorts regering de vill ha. Men för att de ska kunna göra medvetna val, gäller det att de vet vad det är de röstar på, hur det ska gå till väga om det är något de vill ändra och vem de ska vända sig till när de blivit felaktigt behandlade. Eller specifikt för vattnet: Hur vattnet först och främst hamnar i deras kranar, eller åtminstone veta vart de ska vända sig för att ta reda på det. Allt detta kräver en viss nivå av utbildning. En nivå av utbildning som vi uppfattade att många av dem vi intervjuade i Kuisebmond saknade. Under apartheidstyret gjordes utbildningen för de svarta och färgade medvetet sämre än för det vita, och nästan alla som är vuxna idag gick i denna segregerade skola. Det är förmodligen en orsak till det intryck av utbildningsnivån i området som vi fick.
Hur som helst, så menar vi att just utbildningen har en central roll för hur maktstrukturen i vattentillgänglighetsnätverket ser ut och utvecklas, och i förlängningen alltså även hur framtiden kommer att se ut för invånarna i Kuisebmond.
Så. Det var väl – ungefär – en kort version. För att summera: Apartheid – ökenklimatet och akvifären – arbetslösheten – boendesituationen – ökad inflyttning – urangruvorna – utbildning. Om du tyckte att det här var intressant, och skulle vilja läsa mer ingående om vattentillgängligheten i Kuisebmond, bistår jag gärna med hela uppsatsen. Men jag varnar dig: Det är en 40 sidor lång akademisk text, fullpepprad med referenser och figurer. Ingenting man tuggar sig igenom på en eftermiddag.
Katja Malmborg 