Jag har inte hunnit skriva något om Namibia. Och jag tror inte heller att det kommer att bli något. Det känns inte aktuellt längre. Det var intensivt och det var ansträngande och utmattande och alldeles, alldeles underbart.
Men nu är jag hemma, C-uppsatsen är inne på upploppet och det hela känns så avlägset.
Idag är det plusgrader, men igår snöade det något alldeles fruktansvärt, såhär såg det ut på min gård:
Och när jag satt här vid mitt skrivbord och såg upp från mitt kartritande, mindes jag plötsligt en eftermiddag på toppen av ett särskilt sorts restberg, en såkallad torbildning, i utkanten av Aus. Där satt jag och såg ut över det här och skrev:
Lördagen den 20:e november 2010: En bergstopp, Aus.
Jag sitter högst upp på en bergstopp, ett vittrat restberg i granit mitt på stäppen för att vara exakt, och ser ut över den fantastiska utsikten. Det blåser, men solen värmer och det luktar sådär torrt, äventyrligt i luften. Med den här utsikten, är det svårt att formulera ord. Perspektiven är alldeles för stora. Jag kan bara konstatera att livet, jorden, är allt bra vidunderligt fantastiskt ibland.
Vilka omväxlingar. Det kanske inte är konstigt att jag inte riktigt vet var jag är just nu.
Katja Malmborg 