att vara ett piggsvin

Jag har precis läst ut Ett piggsvins memoarer av Alain Mabanckou. Det är en morbid liten fabel om ett piggsvin som är dubbelgångare till en mager typ i Kongo. Ja, det låter skruvat, och det kan jag lova er, det är skruvat. Det bygger på en gammal kongolesisk tro att vissa människor har djur som dubbelgångare, som kan utföra olika sorters tjänster å människans vägnar. Det det här piggsvinet tvingas göra är bara fullkomligt vidrigt – men ändå, intressant läsning. Insiktsfullt, bitvis roligt. Som

men kanske har jag avlägsnat mig en smula från mina egna bekännelser när jag pratat om dig va, det är ännu en gång den mänskliga delen inom mig som kommit till uttryck, av människorna har jag verkligen lärt mig betydelsen av utvikningar, de går aldrig rakt på sak, de öppnar parenteser som de glömmer att stänga

Boken igenom sitter piggsvinet och pratar med ett baobabträd, dessa fascinerande skapelser. Och hela boken är skriven utan varken punkt eller stor bokstav. Allt är som i en enda lång utandning, kommatecknena haglar.

Det har blivit mycket afrikanskt den här hösten. Rent litterärt är det en helt ny värld för mig. Jag gillar’t.