kola och andra oanständigheter

I måndags skulle jag göra chokladkola. Det gick inte så bra. Den blev alldeles för mjuk, den fastnar i smörpappret, det är en kola som man måste suga av från omslaget.

Idag skulle jag försöka igen. Jag hade fått lite tips från Elin, den här gången kunde det inte gå fel.

Men det gjorde det.

Kolan blev stenhård. Verkligen. Tandkrossarhård.

Jag blev så fruktansvärt frustrerad och arg och irriterad att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv. Så jag lämnade helt enkelt köket som ett kladdigt bombnedslag och gick på ett friskispass istället. Och är det inte förunderligt, hur alla obehagskänslor bara rinner av mig, jag hoppar och Agnes sjunger och pulsen liksom tränger ut allting annat ur hjärnan.

Efteråt passade jag på att vara riktigt oanständig. Alltså basta. Helt naken.

Det kanske kräver en liten förklaring. I Namibia var det nämligen så att vi hade två namibiska fältassistenter som hjälpte oss med lite allt möjligt, och under den nästan två veckor långa exkursionen runt i Namibia, agerade de även chafförer. Jag hamnade i den ena fältassistenten, Luckys, bil. Det blev mycket åka bil under den resan. Många timmar att fylla med någon sorts bilvänlig aktivitet. Vi pratade mycket. Och av någon anledning gled samtalen allt som oftast in på ämnen som synen på otrohet i Sverige kontra Namibia, relationer, sex och nakenhet.

När jag berättade att något riktigt finskt man kan göra är att basta och sen bada i en vak, alternativt rulla i snön, och att detta är en aktivitet som man fördelaktigast ska göra naken, blev Lucky helt förskräckt. Han sa att människor som går runt nakna i sina hem inte bara är oanständiga, de är även oansvariga. Tänk om ett barn ser dem genom fönstret! (Och detta kom från en man, som i nästa andetag sa att lite otrohet har väl aldrig skadat någon – så länge ens respektive inte får veta det. Dessa samtal, alltså, jag slutade aldrig förundras.)

Det tänkte jag på när jag låg i bastun och svettades. Det var en bra resa, det där.

Och när jag kom hem kom jag på att jag skulle ta en hammare och slå sönder kolan så att det blev kolasplitter – hemgjort strössel! Lite jympa och en stund i bastun löser de flesta hjärnknutar. Så är det bara.