Okej. Så. Nu åker jag. Jag hade nästan hoppats att det skulle regna. Det skulle ha varit något symboliskt över det, att jag lämnar ett land där vi har vatten i överflöd, för att åka till ett land där regn ger upphov till de största folkfesterna. I Walvis Bay, där jag och Elin ska bedriva vår småskaliga forskning, regnar det i snitt 2,25 mm per år. Jämför det med det vi får i Stockholm, ungefär 600 mm per år. Men istället skiner solen. Det är fint, det också.
Jag ska till en öken. Namib är världens äldsta. Förhoppningsvis får jag många fina fotografier. Jag hade svårt att sova inatt, jag tänker inte så sammanhängande, det ska nog lugna ner sig så snart jag gått igenom passkontrollen. Kanske innebär denna sömnbrist att jag för en gång skull kommer att kunna sova på planet. Fast jag tvivlar.
Katja Malmborg 