Igår kom jag till universitetet, hade sovit dåligt och var kanske lite ovanligt vresig. Elin och jag skulle rita en karta, men vi insåg tidigt att den databas vi hade fått var så ogenomtänkt digitaliserad att man inte kunde bearbeta den i ArcGIS, datorprogrammet som vi ritar våra kartor i. Jag var frustrerad. Då berättade Elin något som hennes mamma Renate hade berättat för henne.
Renate är dagmamma, och häromdagen när de var ute och ett av hennes dagbarn märkte att hon glömt sin vattenflaska hemma, blev hon först frustrerad på sig själv, men sen sa hon:
“Men Renate, vilken tur att du i alla fall kom ihåg muggarna!”
Elin berättar ofta om den här lilla flickans och hennes tvillingsysters förehavanden. De verkar vara sånadär riktigt kloka barn. För visst är det så. Allt handlar om inställning. Att vara glad för att muggarna blev medtagna, även om vattnet man skulle använda dem till råkade bli kvarglömt. Är det inte det som gör skillnaden mellan ett tungt och ett lätt liv?