olika sätt att leva

Mario Vargas Llosa vann Nobelpriset i litteratur. Han sa i en intervju som visades i Babel på TV att:

“Mitt sätt att leva är att skriva.”

Och det slår an någonstans. Det här med att ha ett kall, om man nu vågar sätta en sådan klischéartad stämpel på sitt liv. Jag kan nog säga att mitt sätt att leva var att skriva. Mellan elva och, säg, tjugo visste jag att jag skulle bli författare. Jag tänkte i snygga formuleringar. Målade upp händelseförlopp, nyckelhändelser, intriger sådär rent spontant till vardags. På tunnelbanan, under mattelektionerna, medan jag sadlade en häst.

Hur det ser ut nu vet jag inte. Jag har inte skrivit, sådär på riktigt, på länge. Jag försvann in i geografin och det finns ingen energi kvar. Har jag givit upp något viktigt? Har jag lämnat något bakom mig – för att aldrig återvända? Jag vet inte.

Men Mario Vargas Llosas ord gör mig lite melankolisk.