Ibland kan jag få för mig att om jag tar på mig den vackra klänningen med tyget som känns så svalt och mjukt mot huden, ska tankarna komma lättare. Jag gick på ett jumpapass och svettade mig trött, jag duschade tills hjärtat hunnit ikapp andningen och satte mig vid datorn. Jag känner mig så närvarande i min kropp, överallt, i varenda muskel och klänningen faller ner över höfterna på ett sätt som både är avslöjande och frigörande.
Att det skulle vara lättare att tänka smarta tankar när man känner sig vacker.
Jag värmer glögg, kvarblivet sen förra julen, och väntar på att blixten ska slå ner i mitt huvud. I övermorgon bitti ska slutuppgiften lämnas in. Än har jag inte nått upplysning.
Katja Malmborg 