Vi har fått artiklar att läsa, tunga saker om förekomsten av spår från tidigare istider än den senaste och hur de i så fall har kunnat preserveras under den senaste nedisningen. För det är ju något som alla geografer vet – att glaciärer tar inte hänsyn till något!
Det är inte materialet i artiklarna i sig som är det intressanta, utan vi ska göra en analys av den vetenskapsfilosofiska utgångspunkten och idéhistoriska bakgrunden för de olika studierna. Mycket upphetsande, kan jag lova. Men lärorikt.
Och mitt när jag sitter där och tragglar igenom den omständiga engelskan, slår uttrycket palimpsest lineation landscapes emot mig. Jag hajar till. En av de häftigaste böckerna jag läste i somras var fantasyromanen Palimpsest. Där syftar det alldeles underbara ordet palimpsest till innebörden ett pergament som först skrivits på och sen skrapats ren för att kunna återanvändas. Att se ordet i denna naturgeografiska artikel gör mig först mycket förvånad. Men självklart, här används det i betydelsen ett landskap där spår av flera istider är synliga. På pergamentpalimpsestet fanns det alltid kvar små spår av den ursprungliga teckningen. På samma sätt finns det områden där den senaste istiden inte helt lyckats omintetgöra spåren av tidigare inlandsisar.
Att ord kan användas i så olika sammanhang. Att jag på ett såhär oväntat sätt kan knyta samman dessa olika delar av mig själv. Det bara spritter i mig av spänning och förväntan. Livet som överraskar.
Katja Malmborg 