När tankarna går i cirklar, snävare, snävare, klaustrofobiskt. Det är då jag blir uppringd och med glädje går med på att arbeta de två sista dagarna under min totalt fyra veckor långa semester. På måndag sätter universitetet igång igen och jag hoppas att det kan ge mig något annat att tänka på, något utanför mig själv, jag är så utled på mina egna mönster just nu. Om personligheter var något man kunde transplantera, skulle jag skriva in mig själv på sjukhuset imorgon och hoppas på en personlighet mer i stil med – – – Lilla My.
Men det går över. Det gör det alltid. Eller, Det löser sig, som Hannes skulle säga.