Jag har ingen relation till Florence Nightingale. Jag minns att det fanns en informationsruta om henne i min engelskabok någon gång i högstadiet, att det där stod att hon var sjuksköterska under något krig och att hon reformerade sjukvården i England på något vänster. Men jag minns inte hur. Hon har inte varit någon aktiv del i min allmänbildning, bara legat där och skvalpat någonstans i bakhuvudet bland andra lösryckta namn.
Eller kanske hade, snarare. En relation alltså. Innan jag läste Den du söker finns inte här av Mia Öström. Nu är hon min bundsförvant.
Mia Öström har skrivit en fiktiv biografi om Florence Nightingale. Den utspelar sig under en sommar, inuti Florence’ huvud, den handlar om instängdhet, konflikten mellan yttre förväntningar och inre längtan. Om att vilja utanför sin egen mall, att finna sina egna gränser, inte dem som satts upp åt en av familj och konvention. Den handlar om kärlek, vad en annan människa kan förväntas kunna bära, vilka anpassningar som krävs. Det är en högst allmängiltig historia, att det är Florence Nightingales märks bara som antydningar.
Jag läser på Wikipedia att Florence Nightingale la grunden för det moderna sjuksköterskeyrket i och med att hon grundade den första sekulära sjuksköterskeskolan i världen, i London 1860. Men det är inte det Den du söker finns inte här handlar om. Med ett lyriskt, fragmenterat språk beskriver Mia Öström istället något högst allmänmänskligt. Jag kan verkligen rekommendera den.
Katja Malmborg 
Minns jag inte fel var hon en duktig statistiker också. Fast just precis vilka bidrag hon gett till statistikhistorien minns jag inte.
Jo, så står det också på Wikipedia. Hon var tidig med att använda “nyuppfunna” diagramtyper för att visa på statistik från sina sjukhus – för att kunna övertyga politiker till förändringar. En praktisk statistiker, alltså. Den bästa sorten.