Det är mycket tyngre att cykla när asfalten är blöt. Det har jag märkt. Eller så är det för att det helt enkelt tar emot mer, rent psykiskt, att cykla genom de evinnerliga vattenpölarna. (Jag tycker om regn, och jag tycker om vattenpölar, och jag tycker om att cykla, men slå ihop alla dessa och du får en obehaglig morgonsysselsättning.) Det kan ju även hända att min cykel långsamt håller på att gå sönder. Bromsarna beter sig konstigt ibland. Min cykelpump har försvunnit, och bakdäcket håller inte helt tätt, så det är kanske inte riktigt så hårt som det borde. Jag borde helt enkelt lämna in den på lagning. Jag har bara inte kommit mig för än.
Det är dresscode på det här stället, vilket för mig innebär svart kjol, strumpbyxor, svarta skor, vit t-tröja och svart väst/svart kavaj, beroende på hur kallt det är. För mig, som brukar klä mig i de skrikigaste turkosa, gröna, gula och lila färgerna, känns det här ganska oinspirerande. Så jag skapar lite omväxling i min utstyrsel genom att försöka hitta på så många frisyrer jag kan med det begränsade hår jag har. Jag tycker faktiskt att jag har varit riktigt innovativ. Man kan göra en hel del med en sönderblekt, förväxt kortklippt frisyr med lång lugg. Bara man anstränger sig lite.
Katja Malmborg 