sommarläsning X.III: Palimpsest

Palimpsest av Catherynne M. Valente är en bok som sträcker sig som en mätt tiger i skuggan under mangoträdet en riktigt varm dag i monsunmånaden. Det är en bok som ska läsas med jordgubbar och choklad. Det är en bok som är perfekt under varma, loja julidagar när solen ligger på och värmen förvränger hjärnan så att verklighetens konturer tappar sin skärpa.

Catherynne M. Valente har ett språk som aldrig riktigt stagnerar, det kryper in i hål och spränger berg, tänjer på gränser och förvånar. Jag älskar det. Hon skriver om en sagolik stad där allting är mer än vad det verkar. Ohyran är små små maskiner och tågen är stora vandrande djur som gör pendlarna till våghalsiga äventyrare. Genom sina drömmar kan personer från vår värld ta sig in i deras, men inträdet är ohyggligt högt och många kämpar sig fördärvade för att komma dit. Tappar bort sig själva på vägen.

Det är en underbar, brutal, både cynisk, lekfull och naivt sagolik berättelse full med blod, begär, sorg och hjärtskärande längtan. Åh! Jag kan inte säga något mer.