midsommardagar

Det finns inte så mycket att berätta såhär års. Jag gör få saker om dagarna – läser, skriver lite prosa, ligger i solen, fixar med mina album, testar recept och virkar. I torsdags hoppade jag in en dag i internservicen på stället där jag jobbade förra sommaren, jag gick in det kombinerade postsorteringskontoret och verkstaden för hela kontorsbyggnadens internservice, lukten slog emot mig och jag landade i Twilight. I känslan av Twiligt. Det var nämligen där, under de fyra veckor som jag jobbade som vaktmästare förra sommaren, som jag i luckorna mellan postsortering, postrundor och allmänt småfixande läste den fyra böcker långa serien som då hunnit bli ett världsfenomen. Det var sommar, jag jobbade, jag ville ha något lättsmält att läsa, första boken i serien råkade stå på en hylla i Medborgarplatsens bibliotek. Och jag blev ju helt uppslukad, det måste jag erkänna, jag gick runt i en parallell verklighet tillsammans med Bella, Edward och clearringnummer (det var dem jag skulle sortera posten efter). Och nu stod jag där igen. Nästan ett helt år senare. Den där lukten, som jag inte kan placera, som jag bara känt där, i denna lokal bredvid lastkajen, fyllde mitt huvud återigen med djupa skogar och helt vettlös kärlek. Det här med lukter, det är fascinerande vad de kan göra med en.

Så i fredags var det midsommar. Jag var på knytkalas hemma hos Elin (den från gymnasiet) vid Telefonplan, där det åts alldeles för mycket och sjöngs snappsvisor och spelades kubb (jag förlorade alla matcherna, trots att vi blandade om lagen mellan omgångarna). Sen gick vi vidare till en fest i en stor villa i Mälarhöjden, där ett antal killar har ett kollektiv och tydligen fest varje midsommar. Det var ganska mycket folk där, men stämningen var snarare avslappnad än vild och vi umgicks mest, i olika konstellationer. Det mest spännande som hände var väl att Klas i ett ögonblick av iver lyckades spilla ett glas rödvin på min fina midsommarklänning, mina vita tajts och nya kofta. (Det gick bort i tvätten sen, som tur var. Annars hade jag väl behövt vara sur på Klas i ett rätt bra tag, jag älskar den där klänningen. Tacka vet jag fläckborttagningsmedel.) Men när det började ljusna, tyckte vi att det var dags att utnyttja läget, och hela gänget från knytkalaset gick vidare ner till Mälaren för att bada. I riktig midsommarstil hoppade vi i näck och såg solen gå upp bakom Stora Essingen. Det var otroligt vackert.

Vi blev skilda åt och jag började gå tillbaka mot vad vi trodde var Elins hus tillsammans med Jonna, Cecilia och Isak. Vi hamnade alldeles för långt åt väster och kanske två timmar senare, efter långa slingor i söderorts villa- och lamellhusområden, kom vi äntligen fram. Då var vi så hungriga att vi vräkte i oss resterna från midsommarmiddagen. Sen åkte jag hem, med sällskap av Cecilia och Isak halva vägen. När jag låste upp dörren hemma hade mamma precis gått upp. Jag kom i säng någon gång efter åtta. Jag hade blåsor på fotsulorna efter allt promenerande i mina högklackade sandaler. Det var en lång midsommar.