Det är svårt. Det här med att komma igång. Att få orden ur sig. Det är inte en spärr som ska släppa, det är inte som en fördämd flod som när den väl börjar rinna, forsar med en ohygglig kraft. Så är det inte. Varje ord är som ett barn.
Men med det är det inte som Jonatan säger, att ploppa ut en unge bara, det är inte så det funkar. Barn föds genom smärta och mitt inne i den smärtan finns inget annat. Men det är en smärta som min kropp är utformad för att klara. Min kropp är till för att bära smärtan och det är det jag gör.
Bär. Ord. För. Ord.
Katja Malmborg 