Min mamma skriker när hon pratar i telefon. Hon jobbar hemifrån idag och jag får svårt att koncentrera mig, hon pratar om maktanalyser och genus i telefon och det är intressanta saker hon håller på med, jag kommer på mig själv med att sitta och lyssna istället för att skriva själv.
Och så säger hon, ”Nobody is an island, like my daughter says, everyone comes from a group perspective”. Jag vet inte vad samtalet handlar om, jag tror det kan vara något med demokratiseringsprocesser och forskning i Rwanda eller dylikt. Maktpyramider och missförstånd inom biståndsarbetet. Multiculturalism.
Like my daughter says. Jag sa det en gång, det är sant, på ett seminarium på universitetet. Samtalsämnet var regionalgeografin och motståndarna tog upp det omöjliga kravet på regionalgeografen att förstå ALLTING som kan vara relevant i en region. Då svarade jag att det är ju därför man ska ta de systematiska vetenskaperna till hjälp, det är ju centralt att vi kommunicerar med varandra, inte bara inom regionalgeografin. För, ”Ingen forskare är en ö”. Efter seminariet, när de två lärarna skulle sammanfatta, sa båda att det de skulle ta med sig därifrån var just att ”Ingen forskare är en ö”.
Jag vet inte, jag kanske berättade det för mamma. Det var hur som helst flera månader sen och nu sitter hon och pratar med någon viktig person i England. Like my daughter says. Nu finns jag där också.
Katja Malmborg 