Nyanländ hemma från en veckas fältexkursion i Närke. Tre dagar av fem föll det snö. I onsdags vaknade vi till och med till en helt snötäckt värld. Snön smalt under dagen, men ändå. Det har blåst och varit kallt och vi börjar misstänka, i min geografklass, att det är någon som testar oss. Ferrell-cellens lågtryckssystem, eller något liknande. För vi har haft högst otrevligt väder på varje fältövning vi haft. Från det outtröttliga regnet under karteringsövningen på första terminens andra dag, Mälardalsresans kyla, Utö-exkursionens underkylda regn och snålblåst till den gångna veckans aprilväder. Vi ska lära oss. Livet som geograf är tufft. Ingenting för mesar och kallblodiga. Det gäller att härda oss tidigt.
Men trots snön, de trasiga gummistövlarna, de tidiga morgnarna och faktumet att min mp3-spelare gick sönder någonstans mitt i veckan, så hade jag roligt. Vi gick förmodligen i snitt en och en halv mil om dagen, fick se bergtäkter, rullstensåsar, våtmarker, dumpningshögar, meandrande floder och gruvor. Vi använde begrepp som globala processer och landskapsutveckling i helt vanliga konversationer vid middagsbordet och jag känner hur jag håller på att präglas. Snart är det försent. Snart är jag oåterkalleligt geograf.
Jag tog drygt sexhundra fotografier under veckan. Mest på geografinördigheter, men något ska där väl finnas som kan intressera en helt vanlig lekman också. Kanske det dyker upp ett par här imorgon. Nu ska jag sova.