tunnelbanegnäll över generationsgränserna

Igår satt jag på tunnelbanan på väg hem från den spontana solpromenaden med Elin och läste ut Slas Ni har inget liv att försäkra. Och där läste jag:

Jag tror vi beställer mer öl, sa jag. Sitter hon fast i tunnelbanan så kan hon bli sittande länge. Så fort det blir lite snö i den här stan så klappar trafiken ihop. Och ändå har det snöat i detta land sen tidernas morron. Det är högst besynnerligt.

Pendeltåget stannar omedelbart om det blir några grader kallt.

Det finns ju datamaskiner. Det vore väl ingen konst för en datamaskin att räkna ut hur man bygger pendeltåg som fungerar i kyla.

Din generation kommer naturligtvis att med datamaskinens hjälp räkna ut hur allt som gått snett skall ställas tillrätta igen, sa jag.

Det fick mig att skratta. Boken är skriven 1978. Generationen han pratar om kan väl tänkas vara femtio, sextio nu. Inte lyckades de lösa pendelproblematiken med datamaskinerna. Inte heller verkar det som att generationen efter är påväg att göra det.

Vissa saker förändras, Slas skriver om frätande regn och giftanrikning i fisk, omoderna miljöproblem som nu har ersatts av klimathysteri. Medan andra saker består. Tunnelbanan stannar fortfarande så fort det börjar snöa.