förfäder

Jag pluggar. Jag har svårt att fokusera. Jag börjar vandra runt i lägenheten. Jag hittar ett gammalt fotoalbum. Jag slår upp en sida på måfå och möts av min morfars mörka ögon. Det är foton från hans tid i militären, andra världskriget, på en bild sitter han i full vintermundering, till häst.

Jag fick aldrig träffa min morfar, han dog när min mamma var nitton, men hans skugga ligger fortfarande lång över släkten, på både gott och ont. Och att se honom där till häst fick mig att känna mig lite mer … jag vet inte, sammankopplad till honom.

Tiden går, men vissa saker går vidare från generation till generation. Min mormor var kock och en av mina största intressen är att experimentera med nya recept. Min farmor var bibliotekarie och jag är besatt av böcker. Både mormor och farmor stickade enorma mängder sockor och koftor. Min bästa metod för att hantera stress är att sticka eller virka. Och i militären red min morfar. Få saker gör mig så lycklig som hästar.