en magisk paus från livet

Ja visst ja. Jag har läst om hela Harry Potter-serien också. Sju böcker, tretusenfyrahundrasju sidor, på drygt tre veckor. Det tycker jag visar övertygelse och beslutsamhet. Jag kan när jag vill.

Det var ett återkommande tema under min Bolivia-resa. Med varje människa vi träffade, kom vi alltid på något sätt att styra samtalen till att få prisa Harry Potter till skyarna. Jag sa inte så mycket, men Cecilia, Natalia och Jonna kunde bara inte sluta. Där och då bestämde jag mig för att jag måste läsa om den, hela serien, mina minnen är så fantastiska av den men för att kunna rekommendera den så helhjärtat som vi höll på med känner jag att borde ha något sorts vuxet förhållande till den också. Jag menar, jag var ju ändå tolv när jag läste första boken, på South Beach, Dar es Salaam, Tanzania. Harry Potter and the Philosopher’s Stone tog andan ur mig. Men skulle den fortfarande göra det nu, nio år av litterär allmänbildning senare?

Statistikkursen var så oinspirerande att jag bara kände mig tvungen att läsa något BRA, något SPÄNNANDE. Jag började läsa Harry Potter, från början till slut.

Är jag klyschig om jag skriver att jag helt tappade bort mig själv? Ettan var som en liten barnsaga, i tvåan ökade allvaret, trean var inte så läskig nu andra gången eftersom skurken inte alls är någon skurk egentligen, i fyran tätnar farorna, femman gjorde mig så ohyggligt irriterad på Harry och hans fårskallighet, i sexan djupnade karaktärerna och efter sjuan kändes det inte som att jag skulle kunna gå vidare med livet. Harrys berättelse var ju slut. Så uppslukad blev jag att jag inte alls lyckades tänka på böckernas litterära kvalitéer, ifall karaktärerna var mer än schabloner. Den vittra tjugotvååringen i mig försvann och ersattes av den hängivna, entusiastiska, brinnande tonåringen som gav upp sitt hjärta till första bästa som berörde det.

Så. Jag vet fortfarande inte. Med en vuxens bedömning, jag kan helt ärligt fortfarande inte säga om jag rekommenderar Harry Potter. Men är inte en kvalité i sig? En bokserie som får en att tappa bort den vuxna för en stund. Ibland är det bra att inte behöva bedöma och ha på sig de kritiska glasögonen. Ibland är att rycka på axlarna och bara låta strömmen ta en dit den tar en precis vad man behöver.