nytänd

Det är som att jag plötsligt vaknat till liv.

Som om jag varit i dvala hela hösten, och först nu, mitt i årets djupaste mörker, väckts.

(Tänka sig vad mycket skada en liten urdjursparasit kan göra. Precis före jul fick jag provresultaten som konstaterade att jag gått och burit på en giardia-infektion sen i maj. En liten souvenir från Bolivia. Jag åt antibiotika över jul, ett massmord, ingen julfrid i min mage.)

Jag har energi, bollarna kryllar i luften, min uppmärksamhet far åt alla håll och kanter. Jag har suttit uppe till nu, tio i tre på morgonen, och skrivit på min och Elins A-uppsats, inte för att det egentligen är någon stress med den, utan för att jag tycker att det är så otroligt engagerande. Intressant. ROLIGT. När gjorde jag det senast? Jag har intresserats av saker, men jag har inte haft kraft att brinna.

Men det är inte bara geografin som jag väckts till liv inför. Jag hittade även tillbaka till Maries blogg. Där stod det, från september:

tittar vi på torv där
ofullständigt ruttnade växtdelar,
tusentals års gamla rötter, sticker fram.
torven är blöt, mjuk, lämnar innersidan av handen svagt brunfärgad
(tusenårsfärgad)

Och jag bara faller. Igen. Marie pluggar också i Geohuset på Stockholms universitet. Åka på exkursioner för att titta på torv, det är sånt vi studenter på Geohuset får göra. Men få kan skriva om det som Marie.