Jag somnade halv fyra på morgonen igår. Så att jag inte kände mig såvärst fräsch när jag vaknade vid tio imorse är kanske inte så förvånande. Men ute sken solen, så jag bestämde mig för att promenera mig vaken i kylan, med kameran över axeln.
Och igår pratade jag med Elin, jag sa: “Jag älskar när det är frost. När träden får som skuggningar i vitt. Nu har det varit så kallt så länge att man tycker att det borde vara jättemycket frost. Men det är det som är problemet. Det har varit kallt så länge. Det är temperaturskillnaderna mellan dag och natt som gör att fukten i den varmare dagsluften kondenserar när nattkylan kommer. Frost är minusgradernas motsvarighet till dagg. Nu har det varit svinkallt dygnet runt och inte funnits någon fukt att kondensera. – – – Men idag är det lite varmare. Om det blir kallt inatt, så kommer det att vara fint med frost imorgon.”
Och idag:
(vad jag blir nöjd när mina små meteorologikunskaper gör att jag kan se in i framtiden)
Världens skelett
Minnen
Katja Malmborg 