Jag har givit upp på plugget för den här dagen (A-uppsats som ska skrivas om konsekvenserna för de östafrikanska kaffebönderna av rättvisemärkning) och på P3 spelar de en av lyssnarna framröstad topp-25-lista över 00-talets bästa låtar. Så höga pretentioner har inte jag, jag menar, jag var tolv under millennieskiftet, jag stod på en parkeringsplats i Dar es Salaam och såg på lyxhotellet Sea Cliffs fjuttiga fyrverkerier. Stora delar av 00-talet har jag varit för ung för att jag idag riktig kan stå för mitt omdöme då. Så en decenniesummering skulle bli missvisande. Jag nöjer mig med en årssummering, enligt min egen traditionella lista.
Bästa låten:
Förra året blev det Blue motorbike med Motoboy. Den är fortfarande en favorit.
I februari satt jag i en buss påväg “hem” till La Paz från Copacabana vid Titicacasjöns strand och hörde för första gången en låt som jag av en slump lyckats få med mig på min mp3-spelare. Jag hade aldrig hört den förut, men jag föll för den direkt. Utanför fönstret gled El Altos låga tegelhus förbi, och i hörlurarna sjöng The Walkabouts Cotton-Eyed Joe. Det blir årets låt.
Bästa boken:
Förra året, för första gången, valde jag en bok på finska. Ranya ElRamlys Auringon asema.
I år har jag läst sextiotre böcker. I somras slukade jag Twilight-serien och blev en del av den världsomspännande rörelsen av drömmande, desillusionerade och verklighetsflyende tonårsflickor. Under hösten blev det många barnböcker, för att slappna av från all tung kurslitteratur. Både böckerna om Mumintrollet och fyra av de sju böckerna i serien om Narnia. Special Topics in Calamity Physics av Marisha Pessl gjorde ett starkt intryck på mig och Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén är ett riktigt mästerverk. Men, den mest fascinerande, rörande, fantastiska berättelsen är nog ändå The Time Traveller’s Wife av Audrey Niffenegger. Jag blev tipsad om den av Sasha som jag jobbade med i apparken i Bolivias regnskog i våras, jag hittade den i en bokaffär på flygplatsen i New York där jag mellanlandade på vägen hem, och läste den när jag bodde i mormors gamla hus i Finland i somras. Den är helt makalös. Det blir årets bok.
Bästa filmen:
Jag har inte sett så många filmer i år. Eller snarare – jag har inte sett så många filmer som har lämnat spår. Men på bio i La Paz såg jag The Curious Case of Benjamin Button. Jag satt bredvid Jonna, som bitvis grät så att hela bänkraden skakade. Räcker inte det som bevis för att det är en helt otrolig film?
Bästa fotografiet:
Det är svårt. I Bolivia fotograferade jag så otroligt mycket, fick till så många bra, att det nästan känns omöjligt att välja. Men, jag har valt en – och jag gjorde det inte för att den skulle ha den högsta fotografiska kvalitén, utan för att det är det fotografiet som jag kämpat allra hårdast för att kunna ta. Både hittills i mitt liv, och förmodligen under kommande år också, ända fram till den eventuella dagen jag får ta mitt första fotografi på mitt nyfödda barn.
Se solen gå upp över Huayna Potosís topp, 6 088 meter över havet:
Gott Nytt År!
Katja Malmborg 